Tennis

this is zero
this is null
this is nothing
this is 0
this is zero
this is love
forty-love

Rapport

Information emellan. Flera led. Snabb och spring. Bakom den röda käglan. Som föll. Snabba ryck. Action. Sedan trillade han ner över klädhögarna som låg utslängda på mattan medan musiken böljade undflyende i bakgrunden, och dessutom var det ett starkt ljus där nästan hela tiden förutom precis i början.

The worrying kind

En fördel med att leva är att man inte är död. En fördel med att vara död är att man inte oroar sig för döden.  Livet är ofördelaktigt för den orolige men bättre än inget ändå. Allra bäst är det att leva glatt och oförskräckt. När spontaniteten lurar oron och tiden varken står still eller rör sig för fort.  

Ett par små justeringar

Du säger att det är människokärlek, jag tycker det verkar som nyfikenhet. Du säger att det är engelska, jag säger att det är spanska. Någon annan hade fel åsikt, du blev kränkt. Du kallar det mjukt men jag tycker det är ganska hårt.

Möte i skymningen

Du sökte en kvinna och fann din före detta svåger ståendes i dörren varandes besviken. Du är besviken, men det är han också för han sökte en kvinna men fann dig ståendes en liten bit framför dörren seendes honom medan han besviket ser på dig. Du är besviken och det är han tammefan också.

Liza

Det pratas om att Liza Marklunds bok dras in för att det är för många stavfel. Det löjliga är att det beskrivs som om det var hennes fel. Det är förlagens uppgift att fixa korrekturläsning. En författare har annat att tänka på. Det är nog bra om de kan stava, men det är inte deras ansvar att göra förlagsjobb. Men eftersom förläggare bara är intresserade av pengar så blir det så här. Precis som i livsmedelsbranschen, där många företag skiter totalt i vad för skit de släpper ut på marknaden. Och på ekonomiskolorna lär man ut att det är siffrorna som spelar roll, inte vad det är för produkter man sysslar med. Hur fan skulle man kunna lösa miljöfrågorna när det är såna prioriteringar som gäller? Undrar naiv cyniker.

Fattigdomskultur

Ibland säger man att fattiga och utslagna lever i en fattigdomskultur. Det betyder att dom har kommit in i en negativ livsstil med speciella vanor som dom inte kan ta sig ur och det leder till att dom inte ens om tillfället skulle dyka upp kan rycka upp sig, för dom är fast i en offerroll.

Precis så är det också med dom lyckade i vårt samhälle. Dom lever i sin lilla värld av fina bilar, gourmetrestauranger och modeväskor (eller jasplan om dom råkar tillhöra lite högre sfärer i det militärindustriella komplexet). Denna värld blir en speciell kultur med inbyggda skygglappar som omöjliggör all förändring. Eftersom njutningsmedlen är fler än hos dom fattiga blir det ännu svårare för dom lyckade att bryta sig fria. Så när omständigheterna kräver handling, som inför klimathotet till exempel, så står dom paralyserade och kan bara tänka i sina gamla banor och köpa några nya lyxprylar. Dom är riktiga losers, fastän dom är vinnarna i det sociala statusspelet och flabbar nervöst hela vägen till banken.

K

Varm o kvav stiger ångan upp.  Fråga vem som helst du får veta det är värst.  Kvar. 

Frihetsrevolutionen

1.  Facket och arbetsgivaren är överens.  Alla är nöjda och belåtna.  Utom “Svenskt Näringsliv”, som bestämmer sig för att agera.

2.  Alla värnar om friskolorna.  Valfrihet, pedagogiska visioner. I det läget väljer ministern att klämma åt Waldorfskolorna för att de inte vill ha matteprov i årskurs tre. 

Vi har dock den regering vi förtjänar.  Eller åtminstone har ni det, ni som röstade borgerligt för att de var så fräscha och för att det är kul med omväxling,och för att ni saknar intresse för politik.  (Men för all del, sossarna var verkligen inte så upplyftande de heller.)

San Fransisco 1968

Såg en fotobok om San Fransisco 1968. Bilderna var utvalda för att visa alla aspekter av hippietiden. Och en del var fint, San Fransiscos kullar är ju förtjusande, vissa människor bedårande. Men jag blev besviken. Det verkade inte så speciellt som jag hade trott. Har alltid idealiserat den eran och satt den i motsats till dagens tristsamhälle. Men förstod nu att allt var ungefär likadant fast lite sjysstare, i synnerhet musiken, och inga datorer förstås. Men den här besvikelsen kan å andra sidan få mig att trivas lite bättre i nuet. Om allt var möjligt då så är det det nu också.